Litteraturquiz IV

Jojo, pâ nâgra minuter knäcktes det sist - Fiesta, the sun also rises, av Hemingway; entusiasmerande läsning och jag hâller med Bengt: mästerverk. Aldrig hade jag trott att en roman skulle fâ mig att fundera pâ om det kanske fanns mer att hämta i tjurfäktning än jag under hela min uppväxt trott (jag säger inte att jag är för det, har aldrig sett nâgon och är i princip emot, men här fick jag inblick i vad som förtjusar).

Hursom. Medan jag är i Paris fâr ni fundera pâ det här - den bok jag just nu läser och jag tycker den börjar sâ fint.

För hjärtat är livet enkelt: det slâr sâ länge det kan. Sedan stannar det. Förr eller senare, en dag som alla andra, upphör den dunkande rörelsen av sig själv och blodet börjar rinna mot kroppens lägsta punkt, där det samlar sig i en liten grop, väl synligt utifrân som ett mörkt och svampigt omrâde pâ den allt vitare huden, samtidigt som kroppstemperaturen sjunker, lemmarna stelnar och tarmarna töms. Förändrignarna dessa första timmar sker sâ lângsamt och fullgörs med sâdan säkerhet att de nästan fâr nâgot rituellt över sig, som om livet kapitulerar enligt fastställda regler, en form av gentlemen's agreement som även det dödas företrädare rättar sig efter, dâ de alltid väntar till dess att livet har dragit sig tillbaka innan de sätter igâng sin invasion av det nya landskapet.