- Woody Allens ”Midnight in Paris” som öppnar festivalen. En Woody Allen är alltid en Woody Allen.
- ”Melancholia” av Lars von Trier. Vi lâtsas som hans senaste aldrig gjordes - han var ju dessutom rejält depressiv när han gjorde den, sâ vi skyller pâ det - och hâller tummarna. Förutom den senaste har samtliga varit om inte snudd pâ genialiska sâ mycket sevärda av alla möjliga olika anledninar.
- Terrence Mallicks âterkomst ”Tree of life”, kan inte omnämnas annat än som "spännande!" (dock lämnar mig valet av huvudrollsinnehavare lätt skeptisk. Brad Pitt och Sean Penn).
- Pedro Almodovar med ”La Piel que habito”. Jag älskar Almodovar, här med Antonio Banderas (som var riktigt rolig att se i senaste Woody Allen).
- Och skriver jag älskar om Almodovar vet jag inte vilket verb att använda för det jag känner för Nanni Moretti - äntligen! skriver jag och ser oerhört fram emot ”Habemus Papam”.
Kort och gott: Jippi!
6 commentaires:
Ett par höga kort i leken, ser jag. Jag är faktiskt väldigt svag för von Trier, men jag missade antichrist. Kaurismäki är bra, men inte min cup of dirt.
Och Pitt och Penn (låter som Bill och Bull, fast mer oanständigt) kan nog bli lite too much, men jag sätter ett kort på Penn ändå. Han börjar riktigt växa upp som skådespelare. Jean Pierre Leaud, hur gammal kan han vara nu tro? Ja, Truffaut, men också i Kieslowskis den röda, var han och hon, du vet, sketabra.
Förväntar mig tidiga rapporter från dig, en hästlängd före Fredrik Sahlin (som jag fö tycker rätt bra om som recensent).
Tjing!
Hm. Ja, Penn... Jag erkänner villigt att jag har rätt svârt för honom - nâgot jag dock fick se över lite efter hans insats i Harvey Milk. Men annars tycker jag han blir för mycket, jag tror helt enkelt inte pâ honom, ens när han är som mest dramatisk (men kanske beror det pâ regissören, vad vet jag?).
Léaud, nära sjuttio skulle jag tippa. Konstig "karriär", eller liv, eller vad man ska säga. Irène Jacob - ja, jätteduktig och som man ser alldeles för lite!
Woody Allen kommer gâ upp inom kort, annars tror jag flera (tyvärr) kommer invänta "la rentrée" här - början pâ september och skolstart och allt det där. Men den som väntar pâ nâgot gott...
Men hallå apropå "den röda" jag tänkte mest på Juliette Binoche.
För övrigt var hela ploten bland de bästa jag sett på film, värdig en filosofisk polack.
Binoche var i den blâ, visst? (Röda Irène Jacob och Trintignant).
Aha, just det, du har rätt. Men i alla fall: Jag tyckte mest om den Röda.
Me too! (I efterhand är det bara att inse att jag mâste haft en viss faibless för Trintignant redan dâ, utan att dâ än helt ha koll pâ vem han var/är/varit). Och oj vad längesen jag just inser det är sen den gick pâ biograferna. Film att se om?
Enregistrer un commentaire