Ibland blir det sâ fint, sâ fint inne hos denne man. Som här.
"Tänkte på killarna och tjejerna i Mästarnas Mästare. Att alla sa samma sak om berömdheten, nervositeten, att det inte var roligt att starta loppet. Att dom var så nervösa att de knappt visste var dom var. Och att rutinen inte gjorde det enklare.
Det är en intressant tanke. Att OM man försöker uttrycka sig så bra man kan, så blir det alltid jävligt jobbigt. Allt man vill göra bra, blir jobbigt att göra".
3 commentaires:
Det finns enstaka inspirerade ögonblick då det bra flyter fram, då koncentrationen och motståndet är precis de rätta och det är lika lätt och roligt att göra som att se resultatet.
Men på det hela taget får man nog räkna med att de flesta gångerna innebär det ett visst, ofta påtagligt, motstånd att göra bra ifrån sig. (Och jag ser tydligt hur en viss min kollega skyggat för det motståndet i ett visst specifikt fall varvid det inte heller blev bra, eller hade inte blivit om inte andra tagit vid).
Och frågan är om inte de där lätta flygande stunderna bara byggs på en grund av övervinnandet av detta motstånd.
Min mentor som är en oerhört kompetent och produktiv yrkesmänniska säger ofta att han aldrig förväntat sig att livet skulle vara lätt och behagligt, och det är därför han lyckas åstadkomma så mycket.
Din mentor lâter helt klart mycket kompetent! (Och jag tror just den inställningen âterfinns hos mânga av de mest produktiva personerna). Ingrid Bergman sa nâgot liknande "man mâste sluta vänta sig saker av livet och först dâ slutar man frustreras och först dâ händer det", vilket för mig säger ungefär detsamma.
Nu har jag tänkt lite till. Och förmodligen är det en paradoxal kombination mellan en medvetenhet om att ingenting anländer gratis (=ingenting är enkelt), tillsammans med en inställning att allt är möjligt (=allt är enkelt) som ger den högsta produktiviteten. Hm?
Enregistrer un commentaire