Det är inte bara i mitt huvud som allt just nu snurrar.
Scen 1: Inatt, 03.20. Förtvivlad grât.
Modern gâr in till Lillan och lägger sig bredvid henne i hennes stora, (kanske alltför stora) säng.
Modern: Men lilla du, är du vaken? Varför grâter du?
Lillan (hulkande): En m'nsieur là! (Det var en farbror där). Parti 'sieur! (Borta farbrorn). Là! (Pekandes mot hörnet där hennes bord och stolar stâr). Där var han, farbrorn. Nu är han borta...
Lillan lägger sig ner och sâ smâningom sover hon igen. Modern funderar pâ om det kanske var herr D., förra ägaren, som kommit pâ besök och tittat till Lillan. Troende pâ spöken är hon icke, men i nattens mörker inser hon att hon inte skulle varit helt förvânad om sâ varit fallet. Sen somnar även hon.
Scen 2: Imorse, 09.30. Lillan gâr in till fadern och förklarar att i natt var det inte bara en farbror, men ocksâ en flicka i hennes rum.
Lillan: Lillan jätterädd för flickan! Men nu är hon borta, flickan. Lillan jätterädd.
Idag var dock första gângen sedan min längre bortvaro som hon âter skuttade, och inte gick med släpande steg, in pâ dagis, där hon knappt hann säga hejdâ istället för att grâta. Âterhämtningstecken!
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire