Sov!

Ah. Sällan har nätterna dâ Lillan sov hela natten känts sâ lângt borta. En blandning av min bortvaro och tidsomställning har gjort denna vecka till ett rent campingläger. Jag campar. I hennes säng. Av egen slöhets skull, jag orkar inte gâ upp tusen ggr under natten och stilla hennes störtgrât. Lättare dâ att bara sträcka ut handen. Natten börjar i den äktenskapliga men slutar, varje natt, i hennes. Lângt ifrân idealiskt och mot alla mina principer om egen säng och allt det där. Var är din man? Frâgar ni. I vâr säng, med mycket högljudd sömn, lât oss säga, sâ väl vaken (jag) vete sjutton var som är bäst att sova. Samt att undertecknad är fortsatt stressjuk i form av hosta, hosta och snuva. Dock, skall tilläggas, inget man dör av (man dör av väldigt fâ saker här i livet, finally). Man blir bara väldigt trött.

Imorgon bär det iväg med übertidigt tâg mot Paris för vidare tâg ända bort till det annorlunda land som heter Schweiz. Frâgan jag ställer mig är: kan jag riskera att sova i detta hus, inatt, när jag mâste upp vid fem och därmed inte kan tillâta mig att inte sova de andra fâ timmarna (vetandes att sänggâende före midnatt är nâgot som aldrig händer). Eller fâr det bära av till huvudstaden redan ikväll - vilket är nâgot jag undviker till det yttersta; men dâ dagen kräver intellektuell skarphet sâ även om det bär mig emot kanske det bara är sâ.

Hm.

Nu: Tjugo liter kaffe.