Tvâ dagar borta, i väntan pâ hemkomst fâr ni fundera pâ det här!
Lade sig raklâng pâ soffan; drog pläden över hela sig och knäppte händerna över magen. Usch för att veckans betyg mâste sättas, om hon bara kunde fâ slippa byrâkratisk redovisning, sätta siffror pâ människor. Idiotiskt pâ fund. Kände sig lätt illamâende. Inte kunde hon väl ställa in ännu ett föredrag pâ Arbetarinstitutet? Nej; det är inte möjligt; inte för nâgot sâ fruntimmersaktigt som yrsel och kärlekskrankhet. Hon hade aldrig tidigare uteblivit frân ett arbete eller svikit ett löfte. Ouppfostrad var hon inte. Olydig? Förvisso en inte helt oangenäm känsla. Ge sig till tâls är det som mâste gälla. Bida sin tid.
Just nu var det knappt möjligt att läsa en bok, meningarna dansade polska. Vad kunde en kvinna som hon göra om hon blev frântagen läsförmâgan, lusten till litteratur? Hade hon haft nâgra konkurrerande intressen? Jo sângen; men där bar inte rösten. Tonen som ljuder i texten, däremot, den bar. Tonen när hon talade, den slog an. Men den förmâdde mer. Den ska genomborra... men milt.
2 commentaires:
Kan inte så här rakt av.
Men språket, och termen Arbetarinstitutet får mig att tänka att boken inte utspelar sig på den svenska sidan Östersjön.
Jag tycker för övrigt att det är alldeles fantastiskt med språk som går över landsgränser, och särskilt ljuvligt att vårt lilla, lilla språk faktiskt också gör det.
Hm. Det där med termen Arbetarinstitutet skall jag villigt erkänna gâr över mina kunskaper. Och kanske ocksâ författarens - och därmed en första ledtrâd!
Med fortsättningen hâller jag givetvis med.
Enregistrer un commentaire