Samtida (film och) litteratur - uppmaning!

Allt är lângt ifrân gott, en del dock verkligt bra.
Full av funderingar efter att ha läast diskussion inne hos Karin, apropâ det samtida kassa.

Det finns massa som är kasst. Urkasst. Det fanns mycket som var kasst och fortfarande är det, ocksâ.
Ofta hamnar jag i det samtida kassa när jag försöker, i tanken att allt är kasst, försöker och försöker hitta rätt i den höstack som kallas samtida litteratur. Sâ mânga titlar. Sâ lite sâllning. Sâ mânga bras qui tombent. Man ger upp sâ mânga gânger (och numer har jag inte det minsta dâliga samvete över att lägga igen en bok jag inte orkar med). Det är klart det finns mer dâligt än bra. Kanske mer dâligt än nâgonsin, men det vâgar jag inte riktigt skriva under pâ.

Gârdagens film, La princesse de Montpensier, är ett exempel pâ samtida mycket kass film - iscensättandes, dessutom, en dâtida, kass, kärlekshistoria (Mme Lafayette, andra halvan av 1600-talet - dâ det skrevs kilometervis av riktigt, riktigt kasst). Och jag undrade över varför man ens orkar göra en film om drottningar och prinsessor som har trâkigt, igen, ännu en. Men det gör man, och Tavernier är Tavernier och fâr pengar till att göra det. (Mânga fina höstlöv fanns det dock, för den som vill finna nâgot positivt i det hela - samt en mycket snygg statist).

Vad gäller nutida litteratur har jag mânga gânger gett upp. Och kanske främst just gett upp. Men ger mig ändâ inte utan försöker igen - och blir lika glad var gâng man faktiskt hittar en av pärlorna.

Och - inte att glömma - de flesta har blivit översatta - och säljer gör de - om inte lika mycket som Läckberg och Larsson som är nutidens alltid âterkommande exempel pâ säljande men som kanske ocksâ lite är träden som gömmer skogen.

Sâ. Kom igen nu och hjälp till:
Riktigt bra litteratur! Fram tills ârsslutet kör vi. För visst finns de. Här en början till lista.
Uppmaningen är alltsâ: Hjälp mig att fylla pâ! Riktigt, riktigt bra litteratur.

Min snabblista för kvällen (ibland har jag orkat leta upp svenska eller originaltitlar i huvudet, ibland inte):

Arundhati Roy - De smâ tingens gud
Viktor Pelvine - allt är, mer eller mindre, intressant
Vladimir Makanine - samma som föregâende, novellerna är enligt mig att föredra
Daniel Kehlmann - Världens mâtt, bäst hittills och bra för att upptäcka, men övrigt intressant ocksâ
Jonathan Coe - ska man bara läsa en ska man läsa What a carve up! (Testament à l'anglais var dess franska titel, vet ej om den ens översattes, titeln, pâ svenska).
Roberto Bolano - allt är, mer eller mindre, intressant

Mer kommer, räkna med mig. Jag räknar med er!