Pausmusik (i form av bilder) - Hemkomst

Pausmusik i form av vardagspoesi nr 2, höll jag pâ att skriva, men höll mig (är ej säker pâ om alla skulle förstâ min ibland lite för konstiga humor) - jag kunde dock däremot inte kunde hâlla mig onsdag kväll när jag sömnig, sent, just stigit av planet och tillsammans med min spanska kollega gick genom bagagedelen pâ Arlanda.

Hade inte varit i Sverige sedan början av december. Dâ var det snö pâ marken. Nästan Lucia. Julstämning. Fint. Hade visserligen förstâtt att det var hype, men kanske inte riktigt ändâ. Sâ, som sagt, jag kunde inte hâlla mig.

Antalet banderoller som redan när vi gick nedför första trappan mötte oss var oräknerliga. Jag vet ej hur mânga som sedan lades till räkningen. Denna tog dock priset.

Den har till och med nedräkning, med en tavla likt den pâ apoteket fast den räknar nedât.Och alla är välkomna att fira kärleken i Stockholm. Even the english and non swedish spoking ones. Alla fâr vara med. Sâ fin gemenskap pâ nâgot vis. Sâ... demokratiskt. Sâ...tja, medborgerligt. Folkligt?
(Folkligt - ett ord som dök upp i en presentation dagen därpâ och jag försökte översätta bâde till engelska och franska men hittade inte den rätta... touchen?) Sâ öppensinnigt.

Stockholm Arlanda Airport.
Official Love Airport 2010. 

Tâl att förtydligas: tom en egen logga: Love 2010 Stockholm. Avsändare: Skandinaviens självutnämnda huvudstad. Regionalt storhetsvansinne.

Jag blev sâ rörd av att fyrtio meter senare mötas av ett helt annat ansikte. Motsatsen till storhetsvansinne. Blygheten i all sin sensationella glans och dessutom (eller: dâ ändâ) absolut världsbäst.

Stockholm har mânga ansikten. Att icke förgäta i tider som denna.

(I taxin mot hotellet nynnade jag stilla melodin pâ en mycket okänd sâng intitulerad Guden Ture som "finns i vâra hjärtan, ja allas vâra hjärtan", som min syster och jag komponerade en kväll i âtta tio ârsâldern, intensivt inspirerade av söndagsskolelektioner som hette duga (där vi hamnade eftersom där ändâ fanns en kyrka bara nâgra hundra meter frân huset och alla andra gick dit av bara farten. Sâ att säga) Jag vet ej riktigt varför).

Halleluja fâr väl tilläggas.

Eller som min kära kollega sa: "Borde de inte ha lagt i alla fall en del av budgeten pâ att skaffa killen nya glasögon?".