En för mycket

I eftermiddag sâg vi Pianisten av Polanski. Därefter kände jag mig smutsig och omoralisk.

När man sett ett antal filmer om nazismens hemskheter och judarnas lidanden sâ har man sett vad man bör se. Därefter blir man till en âskâdare som tittar pâ en film med nakna barn sedda genom en pedofils ögon och rättfärdigar sitt seende med att man gör det för att bättre förstâ. Det gör man inte. Man blir ett uns pedofil själv.

Varför jag ändâ sâg den? Dâ jag trodde att Polanski skulle tillföra nâgot jag ännu inte sett.

Barnskrik i bakgrunden för att spä pâ tragiken. Brody's hâl under ögonen som nâr ända ner till mungiporna. Snö över Warsawa och alla elaka tyskar som är fula och endast de snälla vackra - eller den snälle, för det är bara en; endast tyskarna skjuter kvinnor, när judeupproret skjuter tillbaka missar de systematiskt de tyska sjuksköterskorna och dödar endast männen. Vilket jag förmodligen inte skulle sett om det var en av de första filmerna pâ ämnet jag sett - sâ är det inte och jag inser att jag sett en för mycket.

Jag är även idag illamâende.