Dagens

HÄNDELSE: Att ett paket kan komma sâ otroligt lägligt. Dels för en liten som dagligen blir gnälld pâ av dagisfröknar dâ hon inte kan lâta bli att dra andra i hâret och har lördagslyx (inget dagisgnäll). Dels för en som mig. Att fâ âteruppleva lego, det är grejer det. (Och jesus vilken succé: en och en halv timmes vila frân underhâllning av Lillan, det vill inte säga lite det... Torn, pâ torn, pâ torn, byggdes här i största möjliga tysssstnad under förmiddagen...).
Och, händelse tvâ: jag använder privatdatorn. Därav bilder. Dock ytterst kortvarigt, det är för meckigt till vardags.

PLANER: Försöka använda de tvâ timmarna av paus frân Lillan iom sovpaus till nâgot sâ jättekul som städning - tänkte med ovan bild slâ tvâ flugor i en smäll: illustrera legot, samt ge alla människor pâ hela jordklotet gott samvete för stökigast och värst av alla ställen, det är det här och det typ för jämnan... - och sedan framât kvällningen springa iväg pâ lördagsdate med min allra käraste - ett besök hos "Bonna Sera-italienar'n", samt film, ordning beroende pâ vilken film det blir, i sin tur beroende pâ antal kunder som hindrar alternativt inte hindrar punktlig stängning (jag vet, jag borde som sann butiksinnehaverska önska det första, men jag önskar det andra, för att fâ se Amore med Tilda Swinton som drar igâng 19.10, sâ var det med det...).
SAKNAD: Absolut ingen-, ingentingting alls. 
DUMMASTE: Att man inte kan ta ett bautakliv upp mot norr och tackkrama om sina föräldrar...
SJUKA: Nästan ingen alls: nackspärren har släppt, mitt positiva jag är därmed tillbaka. Vi hurrar!
DROG: Extra starka Doliprane, typ Alvedon, har gjort susen för förkylningen, det är lika bra att fortsätta.
ROLIGASTE: Att en kund som just steg in i butiken när jag sprang iväg och köpte l'Equipe ât maken tog mig för Lillans barnvakt. Vilket maken inte kunde lâta bli att upprepa när jag var tillbaka och kunden fortfarande kvar - roat, ska tilläggas, roat - varpâ kunden sa: jaa, ni ser ju sâ ung ut, sâ jätteung... ("Det är mig ni tar för sextio, det är bara i motsats till det ni tyckte hon sâg jätteung ut", kunde maken inte lâta bli att tillägga). Och, haha. Mitt bland det trevligt smickrande med misstaget kan jag ju bara hâlla med honom genom att konstatera: hon sâg mig inte pâ alltför nära hâll!
FAVORIT: icke-nackspärr och icke-influensa status. 
KÖP: Lunch ute med familjen.
KLÄDSEL: Jeans, lycocell polo, samt ett skärp jag är barnsligt förtjust i - vore jag inte det skulle jag nog inte ha ett mintgrönt skärp, men det kan inte lâtas bli: jag älskar den sortens skärp, blir alldeles varm när jag öppnar och stänger, ni vet med det lilla rycket, det mâste vara nâgra mycket goda barndomsminnen som ej finns kvar, och istället bara kärleken till skärpet...

LÂT: -ar. Den högtflygande ballongen, samt Gunga ât öst och väst, av Alice Babs.
ORD: Nounou. Hon tog mig för lillans nounou, haha.
HUMÖR: Strâlande. 

"Sâg du inte glimten i mitt öga", brukade min syster snabbt säga när vi var smâ, och hon sagt nâgot taskigt till mig och jag pâpekat att det var taskigt. "Hon sâg inte ovan rynkor runt och ovanför mitt öga", säger jag apropâ kunden, men ytterst vänligt var det...