Hotellsaker, 2

Ett annat hotell, en annan natt.
En annan sak man blir glad av är när man känner igen hotellpersonalen och den känner igen en - även om det, dock, väl ocksâ ger en svag signal om att man faktiskt varit där för mânga gânger.
Mycket trevligt att fâ och ge ett ärligt igenkännande leende när man anländer i mörkret. "Vill du ha en tidning?". "Ja, tack". "Och internetuppkoppling va?" "Ja, tack".

I övrigt undrar jag vem i h-e spelat in och vem som sedan tillâtit att ha kvar inspelningen av Air France välkommen-vi-har-landat-meddelande pâ svenska. "Ärade damer och herrar, vi har just landat (...) Vi önskar er härmed en behaglig dag (eh?) och för er som skall fara vidare en trevlig fortsättning pâ resan".
Inläst som när man var liten och lekte butik, typ.

Hm. Nu ska jag sova och sedan vänta pâ att det âter blir kväll och sen sova och sen vänta pâ att det âter blir kväll och sen sova och sen vänta pâ att det âter blir kväll och sen sova och sen ska jag âka hem. Torsdag. Dock blir onsdag kvällen mer trevnad än annat och det mitt i Hufvudstaden sâ dâ har vi i vart fall nâgot att se fram emot.

PS. Jag fortsätter med Houellebecq. Hans kritik över ett liv ägnat ât konsten, enbart, är kristall. Bland annat. Och, ja, jag är fortfarande full av förvâning och glädje över att kunna fâ vara sâ entusiastisk. Det känns som om herrn har hittat hem och jag tror vi kommer kunna se fram emot mycket annat bra. Sidospâren han kastar ut som framtida utvecklingar är lovande.

PS 2. "Maman" sa lillan i luren och hjärtat snörpte, pâ flygplatsen, trött var hela jag och târögd. "Maman", med rätt nasalt uttal pâ sista stavelsen, men accenten lagd pâ första. En klockren blandning av det svenska och det franska i henne, bara det rörande.

PS 3. Jag läste en kort artikel över Eva Joly's presskonferens anordnad för att hon ville säga farväl till Island och förklara varför hon nu väljer Frankrike. Mâste läsa vidare om henne, sedan kort tid tillbaka inser jag att hon intresserar mig mer än jag förut trodde. Jag anar mig till precis den person som dagens Frankrike skulle behöva, om hon bara finge det röstutrymme som behövs - vilket jag tyvärr tvivlar pâ att hon nâgonsin kommer fâ, men vem vet, mirakel har vi sett förut, i alla fall oväntade händelser, inte sant? - för att säga: Du ska veta hut! och allt det andra som skulle behövas sägas, ja tom rytas.

För övrigt var det en jättefin bild pâ henne och den bästa Björk samtalandes i det de lämnade biblioteket där konferensen hölls, med varsin kaffekopp i handen. Koncentrerade.

Godnatt!