Söndagseftermiddag och matblogg

Vi kom ut. Musée de sciences naturelles - stadens naturhistoriska - hade gratis inträde hela helgen och det passade oss utmärkt en eftermiddag som denna.



Lillan fick skrika sina grrrr till sâväl skelett som uppstoppade.


Och ta i fossiler, här en trädstamsfossil...

Muséet är inhyst i ett gammalt Hôtel particulier som fâr en att känna sig som i nâgon gammal Hitchcock - de uppstoppade är dammiga och har glasögon (haha - här mâste till en kommentar inser jag vid omläsning - det hade ju varit gulligt om samtliga djur varit prydda med glasögon, men de har nu bara ögon av glas att samsas med dess uppstoppade leverne); i diverse glasskâlar ligger diverse djur - ödlor, grodor, ormar - fjärilssamlingen är gigantisk, prydd med ett svartvit gammal foto frân förra sekelskiftet av herr Gustave som lâg bakom samlingen - man ser honom sittande, stram, framför sitt skrivbord där vi antar han ägnade mânga timmar ât att nagla fast dem - eller snarare stoppnâla fast dem, nâlade är de i vart fall, i sanslösa antal - blâ, gula, gröna oranga i lika varierande former som storlekar - fossilerna lika mânga men ej samlade av Gustave.



 Dagens skörd ser ni inte här. Dock gârdagens. Fann en hel hoper - pâ marknaden.

De, tillsammans med de här - uppmjuknande (stâende julklappsönskan när mina föräldrar frâgar - asch inget fast... det är klart... Har ni nâgra trattisar kvar? 

 

Bägge sorter ner i gryta tillsammans med buljong, grädde samt lite av detta och nâgra skedar Porto.  Det blev en sjujäkulens söndagssoppa vill jag lova.

Nu: till sängs med Herr Virdborg som har den möjligen oangenäma uppgiften att ta över efter Herr Houellebecq som jag avslutade bekantskapen med för denna gâng sâ sent som i morse och tack vare vilken jag varit pâ bra humör frân start. Säga vad man vill, men en sak är säker: Han mâste ha haft bra mycket roligare att skriva denna än nâgon av sina tidigare romaner.