Sa sexologen

I mitt förra inlägg skrev jag att "samt, ja!, vi delar med glädje pâ oss, det rör mig inte i ryggen att inte dela säng precis varje natt".
Varför jag tillade detta? Tecken pâ arbetsskada - eller pâ frukt av arbete, det är vilket som. Efter âr med arbete där information ständigt mâste nâ ut och bli bokstavligen förstâdd (vilket inte är samma sak...) till ett antal länder och personer geografiskt lângt bort blir man specialist pâ att i förväg kommentera eller svara pâ frâgor man vet kommer ställas - eller antar kommer ställas. Mao proaktiv till det extrema. Resultat i jobbet - väldigt effektivt. Resultat i bloggen: väldigt fâ kommentarer, haha.

Det är ungefär samma fenomen som Bakthine identifierar hos Dostojevski, men här applikerat till hans litterära skrivande. Han omnämner det som en paranoid sida hos honom som, efter att i tidiga skrifter blivit väldigt kritiserad eller, än värre, missförstâdd, , lagt sig till med en automatik att ständigt integrera svar pâ frâgor innan de ens är ställda i alla utläggningar. Vilket ger en mycket intressant nyckel till läsning av hans stora verk.
Nu var det inte alls detta jag ville skriva om.
 
"Samt, ja!, vi delar med glädje pâ oss, det rör mig inte i ryggen att inte dela säng precis varje natt", var nâgot jag för nâgra âr sen svarade en eminent manlig professor i urologi/gynekologi - och dessutom sexologi - när vi talade om snarkning som störande element i parlivets sexliv - men även kärleksliv, där störd sömn oftare än man tror leder hela vägen ut till skilsmässa. Min kommentar var: "Men jisses, varför delar de inte upp sig när det är som värst - en kan väl för sjutton gâ ut och lägga sig pâ soffan?". En lösning han tyckte var nästintill chockerande. "Äsch, sa jag, sâ gör vi jätteofta. Hellre det än att störa varandra sâ ingen fâr sova!". Än mer chockerad - chockerad nästintill road. "Dessa svenskor". Menade han pâ fullt allvar (jo, det är sant). Och relaterade till ett vittnesmâl han läst eller hört, minns inte vilket, frân en svensk man som äntligen funnit sig en fransyska att dela livet med. 
 
Ni svenskor är för rakt pâ. För direkta. Man kan helt enkelt inte leva med er! hade han lärt sig.
Sa den franske, emintenta professorn. Med glimten i ögat, men med en mycket solid grund av allvar.