Oktobersjuka, uppföljning

Jag kallade den Oktobersjukan men ofta drar den igâng redan mitten pâ september.
Kan det ha att göra med att all värme man samlade pâ sig ur sommaren är pâ väg ur en, att lugnet man fann sakta sipprar ur även det, att det ändâ är lângt till jul (vad nu det skulle hjälpa sig? men ett nalkande nyâr och vitt papper ger i vart fall mig hopp). Att man gett järnet för höstomstart och helt plötsligt har en baisse d'énergie - energisvacka, typ som mjölksyran i benen när man sprungit uppför backen och precis mot slutet fâr lust att kräkas?

Annannan skrev ungefär "Acceptera och vänta på att det ska gå över? Ge mig hellre en rejäl hästkur som botar på en gång".
Oh ja: ge hit hästkursreceptet, den som har! - för sällan blir jag sâ trött pâ mig själv som i oktober.

Igâr kunde jag skrivit ett oändligt lângt inlägg som började med trötthet, en Lilla som inte ens ville gâ med pâ eftermiddagsvilopaus - som är den stund pâ lördagen jag längtar efter redan frân fredag morgon - och istället hoppade jämfota femtiotrgânger ur en fâtölj och ner pâ golvet vilket slutade med en slagen panna, en slagen kind, en slagen haka och tre grâtattacker, det kan inte sluta annat när man inte ens är tvâ âr. Kunde skrivit om att jag mot kvällen sa till mamma som ringde och frâgde om hur allt var svarade att jag mâste ju erkänna, inemellan önskar jag att jag kunde lämna bort henne en mânad eller tvâ till er. Men det gjorde jag inte.

Satte istället pâ en film och det gick riktigt bra att se den samtidigt som lillan hoppade kast med liten Lilla ur fâtöljen vid min sida. Vilket är, om inte en hästkur, sâ ett värkpiller att upprepa intagandet av.

Hästkurerna har jag försökt mig pâ - har sagt upp mig otaliga gânger i september/oktober, dragit igâng flyttprojekt, andra projekt... - de har inte hjälpt. Fast egentligen har det ju det, inget är sâ rogivande som att spräcka ballongen (uppsägningar, utrensningar, flyttar). Som en grâtattack efter en stressig dag eller tvâ. Men man kan ju inte hâlla pâ och säga upp sig hela tiden heller. Inte heller flytta.

"En poetisk örfil hjälper. En resa till Lissabon, ett glas rött vin, en ledig måndag efter en arbetad lördag också. För att inte tala om avslutade projekt." skriver Annannan idag.

Jag med, tror pâ dem alla; värkpillren i kombination med hästkurerna. Och idag sista oktober, sista dagen innan vi kan lämna hatmânaden bakom oss,  bara det gör ju en hyfsat optimistisk. Dessutom bjuder den ju pâ en extra timme, det är ju inte litet det!

Jag tror pâ dem alla, samt tillägger: Och Neil Young pâ högsta volym redan frân uppstigning!