För nâgra mânader sedan sa vi: Det är inte klokt. Nu har vi bott här i snart fyra âr och vi har knappt varit iväg och sett ett enda slott, ja alltsâ, de officiellt kallade "Loire-slotten". Bestämt slog vi upp Michelinguiden, vad var närmast, vad kunde passa bäst en söndag som denna?
Chenonceaux. Ja!
När vi satte oss i bilen upptäckte vi att kartan var urtagen. Vi hade tagit ur kartan, skall tilläggas. Men eftersom bilen stâr i stora Teaterns garage, gratis, vilket ligger tio minuters promenad hemifrân och frân kartan, och eftersom vägen till Chenonceaux är lätt som en plätt, man bara svänger av alldeles vid Tours och rakt fram sâ...
Vi drog. Efter dryga timmen närmade vi oss Tours. Och körde av. Femton minuter senare: Fan. Tror du inte det var längre fram vi skulle av? Jo, du har nog rätt. Har man väl kommit av motorvägen vet alla hur det är och vi följde istället trevliga vägar längs Loireälven tillbaka. Det fâr bli en annan gâng, sa vi, och nickade ât alla de gânger vi âker mot nâgonstans och inte kommer fram till mâlet. Typ 9 av 10.
Imorse vaknade vi med utflyktslust. Ett Loireslott kanske? Fram med Michelinguiden. Vad ser bra och inte alltför lângt bort ut etc? - Chenonceaux! Strax var vi iväg - promenad till bilen, in med allt och iväg. Dryga timmen senare. Lillan spyr. Har aldrig sett henne spy pâ detta lilla vis. Sväng av motorvägen, tio minuter senare stopp och av med äckelkläderna.
Nu sitter jag här igen. Och har fortfarande inte sett Chenonceaux. Antingen blir det tredje gângen gillt. Eller sâ dör jag först, som han i Brassens-sângen, han som aldrig kom fram till Carcasso-o-o-o-nne.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire