Att sjunka ned och luta sig tillbaka mot tagsatet, efter 2 mycket lyckade jobbdagar, och veta att man lamnar arbetet och huvudstaden bakom sig och har en och en halv timma framfor sig under vilka man, mol allena, skall fa befinna sig i storsta mojliga tyssssstnad.
Att solen skiner utanfor kupefonstret over den vackra hostdagen, att i bagaget ha en nyinstallerad dator - dar, ja!, bloggerfunktionen ladda-upp-bilder fungerar och allt gar trehundrafemtiofyra ggr snabbare - och Houellebecqs senaste rykande farskt inhandlad i knat att alldeles strax sla upp, gor ej lordagseftermiddagen samre.
Ja. Det ar en variant av odiskuterbar lycka, for mig.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire