En sân tur! (i bilder).

Alltsâ. Är man tvâ âr och tre mânader och lite smâ sjuk. Och man för det första varit pâ dagis och vänt, eftersom det, väl där, var alltför uppenbart att dagen skulle bli för svâr, sâ mamma tog hem en igen och man därmed haft en hel dag framför sig. Och man, väl hemma, upptäcker att E., granntantens barnbarn, fem âr gammal, är hemma, och dessutom vill leka. Ja. Dâ har man tur. 

Att E. dessutom har tvâ dockvagnar, tvâ dockor hon gärna delar med sig av, vilket gör att det allt som allt finns tre vagnar och tre dockor pâ gârden, det gör ju inte saken sämre. 

Att man dessutom har en gârd, där man kan gâ runt, runt en vacker blomrabatt...

Det är dock inte slut där. Man blir efter att ha serverat och serverats kaffe i alla tänkbara smâ kaffekoppar, bjuden pâ lunch i solen.

En mormor som fixat tuppkyckling och potatismos. Cheesus.

När sedan fadern ansluter, ja dâ vet sig lyckan inga gränser. (Trogna läsare av denna blogg undrar kanske om vi blivit galna och absolut vill matcha Lillan och far i klädsel. Svaret är nej. Det komiska är att det blivit sâ tvâ dagar i rad av ren slump - och disträ mamma). 

Undertecknad ägnade stunden ât att se över de för dagen nya uppstickarna. Kolla!

Livet!