Ikväll, sista april. Litet snapshot av livet:
- Avnjuten middag pâ tu man hand för att fira tillvaron - ceviche, fâr man lov att kalla det den latinamerikanska (marinerade) versionen av sushi? hihi. Ljuvligt gott, i vart fall, följt av det lamm det aldrig blev i fjol, jag menar pâsk. Till det iskallt vitt, följt av tungt rött.
- Det är âter ljumma sommarvindar och jag försöker under dagen pâminna och förklara att det är stor vârfest idag
- Vilket är lika lätt att förklara som vad "drulleförsäkring" innebär - drulle, försök bara uttala ordet i ett franskt sällskap och du har lätt att känna dig idiotförklarad av dig själv innan du ens börjat förklara vad det dessutom betyder. Det fungerar helt enkelt endast i helsvenskt sammanhang.
- Likt sâ mycket annat.
- I övrigt sitter jag nu här i full tystnad och avnjuter kvällens tisane (jo, det är sant! och det gör ju verkligen under för matsmältningen - samt är som med springandet, det blir bättre och bättre gâng för gâng, tills man tillslut inte kan vara utan det...)
- och inte bara en tisane, men ocksâ en sprillans ny dator, vilken är den som fâtt mig att inombords tänka drulleförsäkring ett stort antal gânger de senaste veckorna, dâ jag även det inombords under de kommande âren kommer att fâ äta upp hur jag lyckades totalkaputta den förra, lika splitter ny och dessutom födelsedagspresent och jag skäms ända ned i tâspetsarna - man gör bara inte sâ - sâ nu har jag bestämt förtränga den händelsen. Nu ska den bara fâs igâng och shapas här imorgon och jag är sâ glad, sâ glad, och lovar dyrt och heligt att hädanefter vara sâ försiktig, sâ försiktig. (Och tänker samtidigt att hur mycket jag än lovar - en liten olycka händer sâ lätt och man kan ju helt enkelt inte tänka sig ett liv vid dator utan rinnande vätskor?).
Hursom. Mitt upp i allt detta är det egentligen bara en sak jag önskar jag finge ha med i livets snapshot pâ riktigt, just ikväll. Det räcker med denna, men i vart fall denna. Just vad gäller vârhyllningar tycker jag den har allt, absolut allt och jag dras med upp, mot norr, mot grusbeströdd asfalt, mot, ibland, de sista snödrivorna, mot herrarna i flertalet rader, mot kylan som biter, mot folkhopen, lite utspridd, grupperad, mot den första försiktiga grönskan...
Frân mig alla, till er alla: Länge leve vâren!
7 commentaires:
Sitter hemma och pular med en text, (förtränger deklarationen) så tack för sången!!
It was so little! (Och lycka till med textpulandet!)
Jag tänker oss utlandsbloggare förenade i en virtuell körsång! Det här klippet går inte att dela med någon som inte vuxit upp i Sverige. Det hjälper inte hur mycket man försöker förklara eller släpar med på majbrasor.
Sâ sant, sâ sant: Omöjligt! (För anekdotens skull i samma riktning frâgade maken lite irriterat, lite senare och med ironi i rösten: Kollade du pâ the royal wedding i hemlighet eller? Jasâ, jaha... Jag tänkte med typ militärmarschen i bakgrunden att det inte kunde vara nâgot annat).
Tack för sången, som sagt. Hur märkligt det än är - eller om det inte är det, kanske ligger det en gemensam historisk tradition bakom - så har portuensiska studenter sjungit serenad just natten till idag. Som de gör natten till den första söndagen i maj varje år, det som markerar inledningen till en intensiv vecka av våldsamt supande. Eller studentikost firande, om man så föredrar.
Jag råkade sedan finna Allmänna Sången och Gunillaklockan på SR.se och kom att inse att det är det enda enda enda jag verkligen känner en liten sentimental längtan efter av min Uppsalatid. Och plötsligt blev det fint att det är just Gunillaklockan som är på Uppsala-berlocken i guldarmbandet jag ärvt efter mamma. Vi delar en erfarenhet av en tid i denna lärdomsstad utan att egentligen höra dit, kom jag att reflektera över.
Och nu har jag gerillabloggat hos någon annan igen...
I like gerillabloggande hos mig!
Vad fint med gunillaklocksberlock. Jo, det är inte lângt frân det enda enda enda som även saknas mig. Naturen (när den är som bäst, men man glömmer sâ lätt, sâ lätt hur lâng vintern är när man blir som mest vârlängtansfull) och endel sânger. I mycket ensamkänslostrycksintagande, mao. (I vart fall i mitt fall).
För övrigt, 2 konstateranden:
1) jag inleder sedan igâr mina kommentarer pâ engelska, var jag nu fâtt det ifrân...
2) sedan igâr kan jag inte lâta bli att tänka sexuella anspelningar varje gâng de tar sats och stämmer upp i "Ja! Jag kommer!". Hrm, hrm - ja, faktiskt kan ju hela vârruset tydas sâ, sâ why not? (för att avsluta som jag inledde...).
Enregistrer un commentaire