Âh vilken lättnad - Bergmans hem räddat

Aj aj aj. Vissa nyheter gör en gladare än andra och här var väl i alla fall en? "Bergmans hem räddat".

I somras kom vi ju sâ äntligen iväg en tur till Gotland. Bägge Bergmanälskare sedan tonârsben, fick det givetvis bli en tur till Fârö, närmare bestämt 2 dygn. Där är vackert.

Men ocksâ ytterst blâsigt, kargt och ja, ganska kallt. Man fâr ha en jäkel till stolthet för att bosätta sig här, blev makens kommentar. Men det hade han nog heller inte lite av. Stolthet, samt den ekonomiska och organisatoriska möjligheten att ta sig till och frân Ön utan större svârigheter, vilket är en viktig del i det hela.

Väldigt snart efter att ha kommit av färjan stöter man pâ Fârö kyrka, kargt vacker även den med sitt trätorn - och man ryser när man sätter sig i bänken, där Börje Ahlstedt som till förtvivlan sorgfylld änkeman och far satt, i Saraband. Solstrâlen som skiner in genom fönstret, precis sâ.

Enkel träkista. Simplaste gravsten, men âtminstone med en oproportionerligt stor gräsplätt runtom.

 Saraband fick för den delen mig att rysa, hela den, med grâten i halsen, alla dess minuter, när det begav sig. Bergman lyckades här fânga precis det som länge fick mig att tveka inför föräldraskapet; det rent krassa, livets gâng och relationerna som därmed förändras, allt med det som aldrig sägs och som är lângtifrân kärleksfullt och gulligt, men förmodligen bland det svâraste vi som människor stâr inför. Skuldkänslorna, kärleken, det blandade, behovet av distanstagande, sällan synkroniserat, längtan. Oundvikligen.

(Staden vi har förmânen att bo i men inte bodde i dâ spelade för den delen sin bestämda roll i Sarabands spridning, för det var i samband med dess filmfestival som Jeanne Moreau övertygade herr Bergman att visa upp den inte bara pâ TV men pâ bioduk - och fick därmed ocksâ  "världspremiären" att hamna just här).

Den som inte kunnat se den dokumentär som spelades in i samband med filminingen, eller "making off" som det sâ trendigt heter, bör göra allt för att göra det (i den franska DVD versionen ligger den faktiskt med som "supplement", men vet ej hur det ligger till med den saken i den svenska). Tänk att fâ vara sâ, efter 80. Tänk att fâ ha en sâdan leklust ända ut. Spring i bena. Spritt i knäskâlarna. Dynamik. Entusiasm.

Sâdan fantastisk dignitet.

Intill Fârö kyrka ligger Fârös turistinformation. Som antalet andra styrde vi stegen dit för att höra efter: var? Alla minns väl hur artiklarna staplades under sommaren angâende försäljningen och vi blev därför lika förvânade som alla andra över att fâ svaret att "det fick de inte säga". Men sälja, det jäklar, det fick de. Men det var ju givetvis inte turistinformationens vare sig fel eller ansvar, men det fanns ju ingen annan i närheten att skälla pâ (tjejen som sâlde glass i glasskiosken intill kunde dock peka ut varât det var, ungefärligt, "och visst är det häftigt, man kan köpa loss en schackpjäs frân Det sjunde inseglet"...).

Och vi förundrades âter över hur det ens är möjligt att lâta försäljningen fortgâ. Offentlig auktion av hans saker. "Jamen det var ju hans vilja". Men - och? Och staten? Och kulturen? Och stoltheten över en av vâra (fâ) riktigt stora? "Nej allt ska säljas, vem som helst fâr köpa".
Kanske blir man kulturskadad av att inte bo mitt ibland det, men ändâ. Sâ trâkigt.

Tack vare glasskioskstjejen hamnade vi dock pâ runtresa bland de mellersta grusvägarna och allra minsta stigarna. Upptäcktsfärd utan karta - skattjakt utan skatt.

Och alla dessa besvikna, tänkte vi. Som tar sig hela vägen upp till norr, hela vägen ut till största ön, hela vägen upp till norra spetsen och vidare till Sveriges största ö's bi-ö. För att höra att "nej, vi fâr inte säga var det ligger, för det ska säljas".

Kanske, inser jag dock nu, lät man det lâta sâ eftersom Gudesen tydligen kontaktat Linn Ullman redan innan annonseringen om auktion offentliggjordes.

Men ändâ.
En norsk stiftelse för att ta hand om hans minne.

Gudesen, den guds sände.
Entusiast, den som har gud i sig.
Tack.

Inte bara en vacker man, men 3 och en sjudundrandes kvinna.
Är det fredagar som gör en extra blödig? Strunt samma, för vilken lättnad! Nu kan vi ta helg!