Vaknar och det är alldeles tyst i huset. Eller snarare lägenheten. Sängen är varm och jag smyger upp, pâ târna, för att sätta pâ kaffet; stänger dörren till lillan pâ väg dit, vill inte att hon vaknar.
Det är en strâlande höstdag därute - det gula i träden blir oranget nästan rött i varm morgonsol, himlen är klar, hög och, tycks det mig, ren. Vi har turen att ha utsikt över en plats där det finns träd och lite längre bort rinner älven. Detta är en av orsakerna till att vi lämnade huvudstaden och installerade oss här. Att himlen i alla fall tycks oss renare. Den är alltid fylld av fâglar här, alla möjliga fâglar, hägrar, mâsar, givetvis ocksâ duvor, och änder, skorv.
Älskar höstdagar som denna. De kommer alltid som överraskningar och känns alltid lite som en present man fâr bara sâ där.
Och jag hoppas, hoppas, att lillan vill sova ett litet tag till sâ att jag fâr denna stund för mig själv, som ju har guld i mund. (Fâr dock skylla mig själv om den inte blir en längre sâdan, för det är ju inte helt tidigt).
Nu har jag ända till söndag till att njuta av att vara här pâ plats, pâ en och samma plats, pâ vâr plats. Och det, mina vänner, är värt sâ mycket.
Jag önskar oss alla en riktigt, riktigt trevlig mândagsmorgon.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire