De Otio. Detta lilla masterverk skrev Seneque from 62 eft JC, 4 ar fore hans dod, och argumenterar runt problematiken inombords retratt, tid agnad at litteratur och sprak, att avga fran alla "medborgerliga aktiviteter" (han var en filosoferande politiker). Det ar Otiums bokstavliga mening har. Han justifierar sitt beslut att lamna politiken for att istallet agna sig at betraktelse, at att studera naturen - som brett begrepp. Han visar att man genom betraktelse ocksa ar aktiv, handlar; att det darigenom inte ar obligatoriskt att agna sig at handling och politik (i ordets "nobla" bemarkelse; forbattra samhellet).han vill darigenom ocksa visa att han inte pga detta val gar ifran sina principer - att Stoikerna genom hans retorik kan skriva under pa detsamma. (En av de stora motsattningarna mellan Epicurister och Stoiker var just detta: de senare var for att "den vise inte bor narma sig "medborgerliga affarer", om det inte finns en verklig anledning till det. Stoikerna menade istallet att "han bor vara aktiv i politiken om han inte dartill ar forhindrad".
Extrakt 1:
III, 3.
"Den ene gor egentid till sin princip, den andre anser den som ett undantag. Men detta undantag ska tolkas brett - om Staten ar for korrupt for att man ska kunna tro att man kan forbattra den, och sa till den grad att den ar pa vag mot sjalvdestruktion, da ska den vise inte branna onodig energi genom att vara loyal eftersom hans loyalitet inte gor nagon nytta. Om staten inte kan tillgodogora sig hans tjanster, eller om hans egna daliga halsa forhindrar honom att fortsatta, ja isafall bor han, liksom han aldrig skulle satta sig i en bat som inte ar tat, eller ga med i armen om han ar invalid, inte ge sig ut pa en vag som han vet att han inte ka ga pa.
III, 4.
"Pa samma satt kan den som annu inte gett sig in i det aktiva livet, innan han utsatter sig for dess stormar, stanna kvar i lugnet och utan drojsmal agna sig at det goda som ligger i att njuta av icke uppbokad tid, och odla de goda egenskaper man kan forbattra och forfina aven i vila.
III, 5.
For det ar detta man vantar sig av en manniska: att han ska vara manniskorna till nytta. Om mojligt manga, om inte sa nagra, om inte sa sina narmaste, om inte sa i alla fall sig sjalv. For den som ar till nytta for sin omgivning hjalper den allmanna nyttan. Pa samma satt skadar den som gor sig sjalv illa inte bara sig sjalv men alla dem for vilka motsatsen, hans forbattring (genom egentid), kunde ha hjalpt, pa samma satt sa gor den som gor sig sjalv gott de andra en tjanst pa sa vis att han forbattrar den manniska som en dag kan komma att vara dem till nytta.
Aucun commentaire:
Enregistrer un commentaire