Till alla som klagar pâ bokförlagens brist pâ marknadsföring: "Nöjd eller fâ pengarna tillbaka..."

Ja, det är ju ingen verklig nyhet längre, men jag tycker ändâ det är bâde trâkigt och tänkvärt att Virgin Megastore kör det som "höstslogan" här i Frankrike - "Nöjd eller fâ pengarna tillbaka" - vad gäller en roman. Och blir fundersam över att Samuel Benchetrit gâtt med pâ det (om han nu alls haft nâgonting att sâga om saken, det kanske är att överskatta offentliga hövligheter i Virgin's sfärer).

Samuel Benchetrit är för övrigt en sân där person som i alla fall jag fascineras av. Han lyckas pâ nâgot vis vara med precis överallt. Utan att man liksom helt förstâr hur sjutton han hamnade där. Dvs, han ger bâde ett ganska intetsägande intryck, samtidigt som han ju mâste vara om inte annat sâ en jäkel pâ relationer.  För man hamnar inte bara överallt, det gör man inte. Och nu är han överallt med sin roman, som man fâr vara nöjd eller fâ pengarna tillbaka för. (Och självklart mâste han ocksâ ha sin beskärda del av talang, men hur stor? I hans fall verkar i alla fall det där med talang alltid hamna i skymundan för allt övrigt "buzz" som alltid finns runt det han gör).

Det började givetvis med en romans, giftermâl och barn, tillsammans med Marie Trintignant, en av de franska skâdespelerskor som stâtt högst upp pâ "independent-film-listan" (vid sidan av Emmanuelle Seigner). Som ju senare dog efter att ha blivit slagen av nye pojkvännen, vilket är en helt annan historia, ack sâ förhatligt romantiskt det hela slogs upp när det begav sig, man sâg alla fädren till alla hennes barn stâendes pâ rad, grâtandes... - men vad som inte är en helt annan historia är att Samuel B. även efter äktenskapet tagit slut fortsatte umgâs med inte bara Marie, men ocksâ mycket intimt med Far Trintignan, underbare Jean-Louis - som dessutom säger sig uppskatta S. sällskap alldeles väldigt. Sâ till den grad att de fortfarande âker pâ lânga bilsemestrar tillsammans pâ tu man hand.

Samuel regisserade 2 intima pjäser med far och dotter, en där det lästes Poème à Lou av Appolinaire, en som de skrivit mer eller mindre tillsammans, Quai de gare.

Han regisserade sedan en av de filmer som skulle bli Marie Trintignant's sista, Janis and John; Samuel och Janis/Marie var dâ lângt i frân ett par längre, inte heller Marie och filmens andra huvudperson, John/François Cluzet, däremot far till ett av hennes barn även han. Det blev en riktigt trevlig film, och även herr Trintignant var med pâ ett inte sâ litet hörn.

Däremellan har Samuel Benchetrit givit ut romaner, skrivit sina flera delar av sina memoarer (obs! han är född -73, jojo), skrivit flera andra pjäser, slipat pâ filmmanus, regisserat fd svärfar, igen, i pjäsen Moins Deux som var en riktigt fin sâdan, där handlingen rör âlderdom och nära död. Och numer är han gift med Anna Mouglalis, hans "musa nr 2", en av de vackrare fransyskorna i dagsläget fâr man väl lov att säga, och som liksom klanen Trintignant är lite sâdär lagom hemlig, mystisk och romantisk. (Att hon dessutom kör Chanel reklam sâ det stâr det härliga till gör inte hennes ikon-image mindre).

Tillsammans har de en flicka. Och paret har redan hunnit arbeta tillsammans, senast i hans senaste film Jag har alltid velat vara en gangster. 

Tja. Vad jag nu ville säga med detta. Tycker nog ändâ det är lite trâkigt att fâ sin roman promotad som "nöjd eller pengarna tillbaka" och detta även om man heter Samuel Benchetrit och livet leker i övrigt. Visst?