För nästan exakt ett âr sedan skrev jag detta inlägg.
Utdrag:
"Fâ böcker etsar sig fast i en sâ till den grad att man ofta tänker pâ dem därefter - oftast tack vare att de illustrerar ett koncept pâ ett sätt att man from läsningen kommer tänka mer utifrân illustrationen än konceptet. Hembiträdet (1) är för mig en av dem. Tror faktiskt jag tänker pâ den ung. en gang i veckan, eller i alla fall per mânad. Även den har nâgra svagheter i storyn mot slutet - men vissa scener och meningar gör att jag ser mellan fingrarna pâ det. Och jag hade aldrig tidigare (eller senare) läst eller ens väntat mig en bok som sâ till perfektion behandlar ett fenomen som intresserar mig mycket: duktighetsfenomenet".
Sedan dess har ännu en lagt sig till samlingen och en annan, flera âr äldre men alltid aktuell, är värd att nämnas.
Den äldsta: Bouvard et Péchuchet av Flaubert (2). Där det manliga vänparet är "ena riktiga Bouvard et Péchuchet", dvs, själva halvmediokra gâr det däremot helhjärtat in för det ena projektet efter det andra. Blir ofta nivet sâna där som man stör ihjäl sig pâ - där detaljerna av projektet / ämnet / hobbyn blivit viktigare än helheten eller grundidén. Gjorde jag mig bara halvt förstâdd? Tant pis. Den som läst Bouvard et Péchuchet bör förstâ precis.
Och sâ den helt nutida: unga tyskan Charlotte Roches' Vâtmarker (3). Som jag numer tänker pâ var gâng jag använder en allmän toalett (!) och främst tâgtoaletter - vilket ju händer ytterst ofta, alltsâ tänker jag pâ Vâtmarker en herrans massa gânger i veckan. Pâ kissfläckarna. Pâ hârstrâna. Pâ nödvändigheten, ja tvângskänslan, att inte sätta sig i / pâ det. Äcklet som medföljer. Och vad som skulle hända om man istället struntade blankt i det, helt sonika satte sig ner och accepterade det blöta.
Jag skickar pinnen vidare till AMO, till Thomas, till Annannan, som är de tre jag tror just i dessa dagar är mest benägna att anta tankeövningen - reglerna är enkla:
1. den som vill tar emot, den som ej finner lusten avstâr...!
2. Ett till tre litteraturavtryck i er vardag?
3. Obs! Med litteraturavtryck menas inte "mest uppskattade läsminne" utan kan sammanfattas som ovan: ett läsminne av en bok som helt enkelt etsat sig fast pga de vardagliga pâminnelserna (kan mao vara en bok man i övrigt knappt funnit läsduglig).
Dock tar jag kanske fel och skulle jag skickat stafettpinnen vidare till mânga fler - era litteraturavtryck skulle jag mao väldigt gärna se dyka upp antingen hos er eller annars här nedan, i kommentarsfältet?
Go'kväll!
6 commentaires:
Jag är på!
Jobbar kväll den här veckan och kan alltså ägna hela dagarna åt att blogga om allt och inget! YES!
Ser vi fram emot!
Helena
du är fantastisk i ditt heta och passionerade förhållande till litteraturen.
Jag tror att jag vågar svara nu direkt.
Jag inbillar mig att det du efterfrågar är det som jag skulle definiera som en del av mig själv, en litterär identitet som hör mig till, är jag på ett sätt. Och det vet jag direkt: det är Imre Kertész när han är som bäst, och det menar jag att han är i sina självbiografiska böcker och i sina essäer. Han finns inuti mig varje dag, som ett språk, en andning, en skepsis och ett förhållningssätt, ett sätt att närma mig den röda tråd som förbinder litteraturen och livet, ibland på gott, ofta på ont.
Om det är något annat än detta du söker så ropa på mig. Du vet var jag finns! En god natt från Skåne till Frankrike, Thomas
Thomas, vad fint! Absolut, det du beskriver är vad exempelvis flera av Montaignes essäer blivit för mig (viktigheten av det privata och professionella jaget, prioriteringar etc...).
Det är ett slags avtryck - de jag just här tänkte pâ var rent konkreta "konceptexempel", personlighetsexempel, men jag inser att jag har svârt att uttrycka mig klart i frâgan...! Tex vâtmarker lämnade egentligen inget större avtryck i mig alls, MEN jag tänker pâ den nästintill veckovis just i ovan nämnda situation... Hm?
Nu ser jag det här - måste tänka!
Ett slags svar har avgivits. Men jag letar i tankarna efter ett till, ett mer samtida.
Enregistrer un commentaire