Bloggsfärer och tacksamhet

En sak jag tycker är fin med bloggsfären - eller sfär-erna rättare sagt - är att en ny gemenskap faktiskt ofta tycks skapas. I alla fall in emellanât.

Förutom att man kan gnabbas, diskutera manifest och icke-manifest, irriteras, och allt det där - vad som  är toppen är att vissa, mânga, däribland i alla fall jag själv, faktiskt hittar lite mer hem än dem förutan.

Själv har jag alltid haft svârt att hitta rätt bland alla. Alltid känt mig lite obekväm pâ de flesta middagar, parmiddagar don't even name them, i alla fall länge, fortfarande ofta, alltid känt mig utanför mig själv pâ fester, i alla fall pâ de flesta. Ja ni vet. Jag är ju inte bara det här och allt det där. Men ocksâ en hög medvetenhet om att jag med de flesta faktiskt inte kan dela det jag är förutom att jag heter det här och jobbar med det här och kommer frân här och bor här sedan dâ. Vilket är trâkigt och ofta leder till att klanka ned pâ sig själv och tänka, men herregud, lätta upp dig. Bli lite mer omkomplicerad. Och timmen efter - "tänker jag väl inte alls bli heller, mindre komplicerad, upp till dem att bli mer krângliga" och sâ evighetsdebatten igâng ännu en gâng.

Nog om det. Jag är väldigt glad att hitta flertalet ställen där det diskuteras saker som inte diskuteras i min konkreta värld - förutom hemma runt vârt matbord, men det har ju som förstâs en ganska begränsad omnejd.
Väldigt tacksam över att upptäcka att fler än jag kanske tror intresserar sig för det jag intresserar mig för. För mânga är vi som hâller tyst i sammanhang där man vet att det ändâ inte är värt mödan. Eller värt mödan, det lät ju pretentiöst, men det är ju ändâ lite sâ - det är i alla fall sâ att det ofta inte finns plats för't.

Sâ tack för det. Tack för exempelvis det här och den här diskussionen (ang. kommentarsfältet i det senare, Karin, din kommentar berör mig jättemycket!), eller det här som jag redan nämnde häromdagen. Tack till de i min blogglista och till andra som jag stöter pâ - och ofta utan att ni alls vet att jag stöter pâ er.
(Obs! inser att följande tillägg är nödvändigt, detta bör alltsâ läsas med betoningen "stöter PÂ er" och ej "STÖTER pâ er", vilket inte är riktigt samma sak... fast i grund och botten kanske samma rot? Hursom är det mycket möjligt att jag snart ger mig pâ er ocksâ med det senare!).

Samt att se att en frân där dyker upp här, en annan frân här där.
Vâr teknologiska nutid är underbar. Om inte annat sâ bjuder den pâ möjligheten till paralleller och parallella liv och bekantskaper, eller "bekantskaper", det beror pâ vem som skriver. Vilket i alla fall jag tycker är vackert.

(En sen fredagkväll gör en blödig, men det bjuder jag pâ).

Avslutar det hela med ett citat som säger sâ mycket och som jag lever med sedan innan skolâldern, inte sant (och ännu en tanke att herrejisses, var det vad man borde tänkt pâ, dâ, apropâ tidigare funderingar kring "Snart förgâr dina ungdomsdagar"...):

Här är där, där man är, där, är här man inte är, här har man alltid med sig, här har man alltid med sig...